Beloved Me...

På senare tid har jag haft en del... ovanliga upplevelser runt omkring mig.
Utan att gå in på några detaljer så har det varit en fruktansvärt övertygande känsla av att någon/något försökt få min uppmärksamhet.
Detta ledde till att  jag igårkväll var på en så kallad "Änglakväll" hos en av mina jobbarkompisar på en sk mini-seans med ett medium.
Vi var sju stycken totalt, och några av oss hade så många på andra sidan som ville prata med oss att mediumet i fråga hade svårt att hålla isär dom.

Personligen så är jag ju totalt övertygad om att andar finns, liksom att det finns mediala människor som kan se/komma kontakt med dessa andar.
En sak att notera är ju också att ingen av dom som var med igår kände någon annan sen innan, alla träffade alla för första gången (undantaget för min jobbarkompis som hade bjudit in oss förstås) och mediumet hade aldrig träffat någon av oss alls och det säger jag bara att det finns inte en chans att den här kvinnan kunde veta eller ens ta reda på de sakerna hon pratade om med oss.
Hur skulle hon till exempel veta namnet på en som Marika hade haft sina hästar hos för 20 år sen, att en av de som var med hade en son som tagit livet av sig när han var 19 eller att någon annans döda ex-man's favoritmat var rotmos och sidfläsk????

I alla fall, gällande mig, så hade jag två äldre damer som försökte göra sina röster hörda så att säga.
Problemet var bara att de båda "pratade i mun" på varandra, vilket resulterade i att mediumet "såg" en, "hörde" en annan och fick fysiska känslor av båda två.
Mycket förvirrande alltså.

Den ena av dom visade sig som en smal, gråhårig dam i klänning och förkläde som älskade kaffe.
Hon visade upp vitt porslin med blått mönster på, men mediumet kunde inte säga ifall det var för att hon hade ägt en sån servis eller ifall det bara representerade kaffe-drickandet.
Hon hade varit väldigt förtjust i mig när jag var liten och brukade spela spel och lägga puzzel och sånt med mig. Den här kvinnan gav mig också namnet Annika, som jag tyvärr inte hade en blekaste aning vad betydde.
Mediumet fick också känslan av att den här kvinnans sista tid hade varat länge men att det bara tog någon vecka mot slutet innan hon dog. Hon fick också en brännande känsla i lungorna och skulderbladen som mycket kraftig hosta, men hon kunde inte säga vilken av de två kvinnorna det hörde till.

Den andra kvinnan var som mediet sa, raka motsatsen till den första.
Hon var bastant och storbystad med brunt, volymiöst eller alternativt lockigt hår. Det här skulle också varit en anhörig till mig på något sätt, enligt vad mediumet kunde känna av de känslor hon hyste för mig. Hon bekrevs som en kvinna med fart och fläkt och gnista, mot slutet hade hon tydligen haft svårt att tänka klart och hålla sig närvarande, även om hon inte var dement i ordets bemärkelse.

Tyvärr var det all information vi fick fram angående den andra kvinnan så tyvärr jag vet fortfarande inte vem hon är, men efter lite forskande med mor och far tror jag att vi i alla fall har lyckats identifiera den första damen.

Farmors syster, Viola, bodde grannar med farmor och farfar i Delaryd och jag var ofta där och hälsade på när jag var liten och då var det fia med knuff, yatzy, kortspel, puzzel och mycket annat som stod på dagordningen.
Det kvittade vilken dag på året det än var, Viola hade alltid förkläde på sig, sommar som vinter.
Hon älskade också att dricka kaffe, kaffe var hennes liv och sen hon dog har Farmor har ofta vaknat på nätterna av att det luktar nybryggt kaffe och cigarett-rök i sovrummet...
Hon och Alf, hennes man, hade också ett så kallat "sommarbarn" som bodde hos dom under sommarloven, och hon hette Annika, vilket förklarar varför jag inte kände igen namnet alls eftersom hon faktiskt inte är släkt med oss.


Jag vet ju inte vad ni tycker, men det känns som om att det är lite för många saker som passar in för att det bara skulle vara en slump.
Det förklarar också varför jag alltid tänkt på farmor när jag har kännt den där parfym-doften som har förföljt mig nu i ca 3 år.
För er som inte vet så har jag alltså upprepande gånger sen jag flyttade hemmifrån kännt doften av en väldigt blommig kvinnoparfym precis i dörröppningen till köket. Det har varit så i alla tre lägenheterna jag har bott i, och jag känner den bara när jag går in i köket, aldrig när jag går ut.
Jag har också känt den i postbilen på min tidningsrunda, typ strax innan jag rundar ett hörn och upptäcker att det står ett stort vildsvin mitt på vägen som jag med största sannolikhet hade kört på om inte doften fått mig att sakta ner (vilket jag pga tidigare erfarenheter har tagit för vana att göra så fort den doften dyker upp.)


Aja, jag begär inte att ni ska tro på det här lika mycket som jag gör, eller överhuvudtaget för den delen.
Men om någon av er har något förslag på vem den andra kvinnan med det bruna håret skulle kunna vara, så är jag väldigt tacksam för alla tips jag kan få.
Det behöver ju inte vara en släkting, det kan ju lika gärna vara en gammal dagisfröken menar jag...

I alla fall, jag tänkte att jag skulle dela med mig av min upplevelse i alla fall.

Nu ska jag och Adam åka och handla, sen blir det nog att slöa lite innan det är dags för det sista fredags-myset på ett bra tag ;)

Puss puss på er! <3