...
Precis när allt verkade gå bra så ska självklart allt gå åt skogen igen.
Adam och jag hade ätit och sen skulle Adam gå och ta på sig sin flis-tröja som han hade lagt på sängen, bara för att upptäcka att Ajax hade satt sig och kissat på den.
Så det här är alltså fjärde gången sen jul som han har kissat på mattor, kläder och två gånger i sängen så vi fick tvätta hela bäddmadrassen.
Hans nya medicin fungerade hela November och nästa hela December, men sen efter den 23:e har allt bara blivit värre.
Jag älskar Ajax, men jag börjar bli så trött på att komma hem och behöva genomsöka huset varenda dag för att se så att han inte gjort nånting. Det känns som om att jag inte gör annat än torkar upp urin, tvättar och gråter nuförtiden, och jag kan inte ens bli arg på honom, för uppenbarligen är han ju sjuk.
Jag känner mig uttänjd, som om att jag inte räcker till längre och för varje dag känns det som om att sprickorna blir lite fler, lite djupare.
Jag är så missnöjd med mig själv, jag är ingenting av det jag skulle vilja vara och att inte ens kunna slappna av ordentligt i mitt eget hem gör det hela bara värre.
Konstant huvudvärk, yrsel, illamående, sömnsvårigheter, kläder som inte passar, en katt som pissar inomhus, ekonomiska utgifter som kör ihop sig konstant... var och en för sig hade väl gått an, men jag klarar inte av att hantera allt på samma gång.
Jag är så trött och jag orkar snart inte mer.
Ajax är min älskling, min bäbis, men jag vet att om inte det här ändrar sig så kommer vi inte kunna ha kvar honom, oavsett hur mycket jag skulle vilja...
Adam och jag hade ätit och sen skulle Adam gå och ta på sig sin flis-tröja som han hade lagt på sängen, bara för att upptäcka att Ajax hade satt sig och kissat på den.
Så det här är alltså fjärde gången sen jul som han har kissat på mattor, kläder och två gånger i sängen så vi fick tvätta hela bäddmadrassen.
Hans nya medicin fungerade hela November och nästa hela December, men sen efter den 23:e har allt bara blivit värre.
Jag älskar Ajax, men jag börjar bli så trött på att komma hem och behöva genomsöka huset varenda dag för att se så att han inte gjort nånting. Det känns som om att jag inte gör annat än torkar upp urin, tvättar och gråter nuförtiden, och jag kan inte ens bli arg på honom, för uppenbarligen är han ju sjuk.
Jag känner mig uttänjd, som om att jag inte räcker till längre och för varje dag känns det som om att sprickorna blir lite fler, lite djupare.
Jag är så missnöjd med mig själv, jag är ingenting av det jag skulle vilja vara och att inte ens kunna slappna av ordentligt i mitt eget hem gör det hela bara värre.
Konstant huvudvärk, yrsel, illamående, sömnsvårigheter, kläder som inte passar, en katt som pissar inomhus, ekonomiska utgifter som kör ihop sig konstant... var och en för sig hade väl gått an, men jag klarar inte av att hantera allt på samma gång.
Jag är så trött och jag orkar snart inte mer.
Ajax är min älskling, min bäbis, men jag vet att om inte det här ändrar sig så kommer vi inte kunna ha kvar honom, oavsett hur mycket jag skulle vilja...
Kommentarer
Postat av: Mrs P . Aagaard
Tänker på er! Och på dig gumman. Du klarar detta utan problem vännen. Jättetråkigt om ni skulle behöva göra er av med Kiisetoosen. Vill du ha en liten kram? tihii
Trackback
