Beloved Me...

Nu har Älsk och jag klarat av första dygnet i Sjöabro som barnvakt.
Vi kom hit igårkväll och efter att ha kånkat in alla väskor etc bestämde vi oss för att sitta och päsa lite framför TV'n innan vi skulle börja göra tacos.
Så medan vi sitter där så kommer Ajax ner för trappan (vi hade lämnat honom där i fredes så vi skulle slippa bära på honom samtidigt som alla väskor) så vi ropar på honom att komma och kela lite med oss som han brukar.
Dock verkar han inte ett dugg intresserad utav det.
Istället börjar han krångla sig in bakom sofforna, hörnbordet, går och stryker runt TV-bänken och är och sniffar i stort sett vartenda hörn i hela gillestugan.
Sen stannar han äntligen till vid fotpallen som står mitt i rummet och börjar sniffa på den, sen går han runt till andra sidan och sniffar där, går runt, sniffar, går runt etc etc etc.
Och så håller det på ett tag och när vi kommenterar det så säger Nellie att hon tror att pappa har gömt kattgodis under fotpallen, följt utav en liten kommentar om att båda katterna hade farit fram och tillbaka som idioter i källaren hela morgonen.
Så när Ajax till slut börjar försöka åla omkull pallen så går jag fram och lyfter på den så att han kommer åt godiset.
Men där finns inget godis.
Det enda jag hittar är en liten, gulaktig sörja på golvet.
Lustigt, tänkte jag.
Så jag vänder på pallen och tittar på den underifrån, men jag ser inget, förutom lite utav samma sörja som har smetat av på benet.
Och då, som värsta experten, lutar jag mig ner och luktar i pallen.
"Men det luktar ju som kattgodis" säger jag och böjer mig ner för att lukta igen...
och möts utav två blanksvarta ögon och ett knippe morrhår som kikar tillbaks upp på mig!

         


         

Då är det alltså en liten skogsmus som på något vänster har kommit in i huset, förmodligen när mor och far bar ut sina resväskor när de åkte samma morgon.
Alltså, att katterna rusade runt hela morgonen berodde såklart på att de hade världens lajbans med att jaga den stackars musen som till slut hade lyckats fly in under och upp i fotpallen och sen suttit där i panik hela dan.
Så det var ju bara att bära ut fotpallen i trädgården och sen försöka skaka ut gnagaren eftersom den är alldeles för rädd för att krypa ut själv.
Jajemen, så där hade vi ett litet äventyr...

Idag har vi varit hos Adams morföräldrar och ätit middag för att fira hans mormors födelsedag.
Fyr-rätters middag blev vi bjudna på så nu orkar man ju knappt tänka på mat överhuvudtaget.
Trevligt trevligt.
Resten av kvällen lär spenderas här i soffan framför datorn samtidigt som valvalkan går på TV'n bredvid.
Vi hoppas väl att rätt parti vinner, vilket jag anser det är låter vi vara osagt här dock ;)

Puss & Kram på er! <3