Beloved Me...

Okey, så under de senaste tre månaderna så har vår katt med jämna mellanrum satt sig och kissat på kläder, mattor, handdukar etc i badrummet. (ni som va med på min födelsedagsfest vet ju hur det gick med mattan då.)
Och vi har ju alltid hittat/bortförklarat att "Jo, men den högen tvätt låg vid hans låda och det luktar ju klart konstigt" eller "Ja, men smutstvätten låg ju på mattan, det har ju klart gnidit av doft på den", "det började när det blev vår, det springer andra katter här, etc, etc, etc"...
Summan av allt är, att vi har diskuterat det här hemma och kommit fram till att om det inte blir bättre, eller om han sätter sig nån annanstans än i badrummet så skulle vi ta honom till veterinären och om inte han hittar något fel så måste vi kanske avliva honom.
Och sen när vi kom tillbaka från semestern så har allt gått bra.
Helt okey.
Men igårkväll när vi skulle gå och lägga oss, så satte han sig och kissade på mina jobbekläder i sovrummet som jag precis tagit ut ur garderoben!
Rena, nya kläder, alltså ingen smutslukt alls.
Jag bröt ihop.
Totalt övertygad om att vi skulle behöva avliva honom för att han blivit knäpp i huvudet när vi flyttade så ringde jag mamma och grät i telefonen och efter att ha hulkat i luren i ca 10 minuter och skrämt slag på både mor och far, så kom vi överrens om att inte ta ut saker och ting i förskott utan vänta och se vad veterinären säger.
Så medan jag låg och sov imorse efter jobbet så åkte Adam och Mamma in till veterinären och tog prover och....
det visade sig att katten haft urinvägsinfektion i över tre månader!
Och nu skäms jag så jag håller på att dö för vi har ju bara skällt på honom och han har bara försökt tala om att något va fel!
Stackaren, om vi bara åkt till veterinären direkt när det började, men hur fan ska man kunna gissa att det är urinvägsinfektion när det började hända så nära efter flytten?
Det är ju inte direkt det första man tänker på precis. Märka revir, trotsålder allt sånt dyker ju upp, men urinvägsinfektion pga. stress är ju inte så självklart kanske...

Iaf, nu är jag totalt över-lättad över att jag får behålla min bebis, att han inte blivit knäpp i huvudet och att allt kommer bli bra efter 14 dagars antbiotika.
Ska köpa världens bästa kattleksak till honom som ursäkt, och godis.
Just nu ligger han brevid mig i soffan och sover. Han vaknade nu när jag skrev och försökte resa sig upp, men sen lugnade han ner sig när han insåg var han va.
Åh, nu ska jag äta frukost, har inte fått nått i mig sen igår vid femtiden. =)



     


Puss & Kram! <3